Vad en vaknar till

Lördag morgon, jag vaknar av skratt utifrån köket. Karin kommer in till sovrummet där jag och rumskamraten ligger och drar oss. Hon tittar på en nyvaken mig, jag tror att hon ska säga något gulligt, typ "godmorgon nu finns det frukost". Istället får jag "Du, nu har vi redan fått beställningar på 23 armband, vi har mycket att göra idag..." Med den morgonreflektionen börjar dagen, nu sitter vi vid köksbordet hemma i Bwaise, ett av Kampalas slumområdet, och jobbar på.

Nu är både den här bloggen och Facebooksidan för Pride in Uganda igång. Det känns lite overkligt att det börjar rulla på så bra, tanken om Pride in Uganda har så länge funnits endast i våra huvuden, men nu börjar den delas till fler och fler. Vi har dock blivit försiktigare med vilka vi pratar med här nere i Uganda om projektet. Innan vi nämner vad det är vi gör så försöker vi förhöra oss om personens inställning kring HBTQI. Det kan vara klurigt att veta hur en ska börja fråga, men det känns just nu nödvändigt. Alltså, jag vill verkligen inte påstå att vi på något sätt går runt dagarna i ända och är nervösa, tvärtom, vi går runt med våra regnbågsarmband på oss och känner oss snygga, men det har hänt oss några gånger nu att människor har reagerat negativt och i princip hotat att anmäla oss till polisen. I det läget Uganda är i nu så vet jag inte hur mycket polisen faktiskt skulle kunna göra, det finns ju ingen lag som gör vårt arbete olagligt. I alla fall för tillfället. En vän från Uganda påpekade dock igår att om någon från parlamentet får veta om vad vi gör och har lust att förstöra så kommer de vrida projektet till att vi försöker rekrytera människor till att bli homosexuella. Mycket märklig tanke. På tal om det så går snacket i Uganda just nu att en ny lag är påväg. Troligen kommer den tas upp till förslag närmare valet 2016, och det finns risk att det nya förslaget är ännu värre än det som antogs 2014 (alltså den som senare ogiltigförklarades). Anledningen till att ta upp frågan närmare valet sägs vara för att vinna röster. Lite som att den som är mest homofob får folkets kärlek. När lagen gick igenom 2014 var det ett stort firande i Kampala. Som en omvänd pride-parad. Det är en märkligt att tycka så mycket om ett land, men verkligen avsky attityder som finns.

Yes, nu är det dags för popcorn och Girls. Kontrasterna i livet alltså.

En smart poet har sagt "det finns ingen olycklig kärlek, det finns bara idioter som inte vill ha en som gör den olycklig, men kärleken är alltid lycklig så skyll aldrig på den". Vi kan ändra på den repliken och säga "det finns bara kärlek, sen finns det idioter som tror att det går att säga att den inte ska finnas, men de har fel".

Puss på er och en fin lördag önskas från Kampala