Den uppochnedvända världen fortsätter att kasta runt oss.
Idag har vi träffat ett par, kärlekspar, två killar som bestämt sig för att leva tillsammans fast de riskerar allt genom att göra det. De var här på förmiddagen och åt lunch tillsammans med oss, de skrattar och skojar och lär oss Luganda. Nästan så vi tror att de är riktigt glada. Sen börjar vi prata om situationen för dem, och situationen i landet. Då är det inte lika glatt längre. Ni kommer snart få hela intervjun utskriven här på bloggen, men nu på en gång vill vi bara dela några direkta reflektioner. De här killarna ser ingen framtid i Uganda, ingen framtid för sig själva. Den ene säger med stadig röst "Ja, nu väntar vi ju bara på att dö". Vad ska man tänka? Vad ska man göra?
Vi pratar vidare och killarna visar oss ett videoklipp där en känd gayaktivist blir intervjuad i Ugandisk TV. Intervjun är bra, tills en präst stormar in i studion och kräver att få vara del av programmet. Det får han. I nästan en timme sitter han och säger helt sjuka saker om homosexuella, hur de använder grönsaker när de har sex, hur de rekryterar barn... Aktivisten får knappt en syl i vädret, och den han säger blir bemött med sarkasm och påhopp. Det här var inspelat 2012, prästen som var med är en av Ugandas mest inflytelserika personer. Killarna som är hos oss säger att om han skulle kandidera som president skulle folket välja honom, varje dag. Vi hoppas att han aldrig kommer göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar